Vi har en orm som bor här under huset...en snok...en stor...typ Pyton kan man nästan säga..i år är hon över metern! Vi respekterar varandra! Hennes ormungar brukar ligga på min promenadstig likt små kanelbullar som vi försiktigt kliver över på vår morgonrunda... själv brukar hon om mornarna innan solen har värmt upp henne, ligga precis i kanten av stigen vid min grind mot skogen. Hundarna rör henne aldrig..alla kilar i rask takt förbi...men inte Flisen! Han är ju inte så gammal och valparna lekte på stigen...innan jag hann hejda det hela hade Flisen gjort ett skutt i luften och landade precis på Snokan (hon heter så..) Jag såg bilder för mig...långa tjocka Pytonormar som snabbt ringlar sig runt sitt byte och kramar i hjäl det med väldiga krafter!..nädå!...men Flisen fick en halv hjärtattack och kom upp i luften igen lika snabbt som han landat...och Snokan rasslade till i busken och ringlade vidare.